۱۳۹۵ اسفند ۱۲, پنجشنبه

Igelkottens Dilemma: Iran mellan Dugin och Putin


تا کنون درکدام گوشه از تاریخ  دیده شده, فیلسوفی خود خوانده, سلاح دست بگیرد؟!

دربرزخ خار پشت, ایران  میان دوگین و پوتین.







Igelkottens Dilemma: Iran mellan Dugin och Putin



Ali Eskandari Joo


Av historien lär vi oss att vi inget lär av historien; den tyske filosofen ”Hegel” förmodligen hade rätt åtminstone när det gäller konservativa iraniers lära av historien. Under februari 2016 när Dugin och hans kortege inbjuds till Iran för att delta i 37 års minne av islamiska revolutionen, blir det helt uppmärksammat massmedialt företeelse. Dugin och hans gamle mentor, Alexander Prochanov tillsammans med den unge sociologen Leonid Savin (förmodligen Dugins efterföljare) anländer till Teherans flygplats och välkomnas hjärtligt där.
Alexander Dugin i en rad persiska betydelsefulla tankesmedjor, universitet, högskolor, TV och radio genast börjar prisa Irans revolution och talar om sin metafysiska kamp mot USA samt en strategisk allians mellan den rättfärdiga versionen av Islam, alltså iransk Shiismen och den rysk Eurasiens rörelse; en helig och stark allians mot det så kallad amerikansk islam d v s Saudi Arabiens Wahhabism (fundamental Islam präglad också i Tjetjenien och Kaukasien), egyptisk Salafism och turkisk muslimska Bröderskap; En kamp mellan de goda och de onda.
Den ryske ideologens besök var den tredje under fyra år; i det första besöket tilldelades Dugin guldmedalj i Teherans universitet för sina geopolitiska teorier. Det verkar så att den ryske radikala rörelsen ”Eurasien” hade haft nära kontakt med Iranska konservativa krafter strax efter att Ahmadi Nejad blev islamiska republikens president. Under år 2006 presidentens närmaste man, Rahim Mashaie, inbjuder amerikansk Ku Klux Klan ledare David Duk tillsammans med Alexander Dugin till ett antisionistiskt seminarium i Teheran; sedan dess har han varit i en ständig kontakt med iranska ultra ortodoxa krafter inom Ahmadi Nejads innersta cirkeln. Dugin själv har personligen träffat iransk f d president i ett par tillfälle båda i Moskva och i Teheran.
Det verkar så att Iran sakta men säkert fallit i eurasiska fällan. Detta trots att den mjuke prästen; Hassan Rohani, valdes till president med ett mandat att bedriva en mer moderat utrikespolitik mot EU länder och USA. Men Dugins satsning på Ahmadi Nejad och konservativa kretsar verkar gett goda resultat för att driva en extrem ideologi i Iran också. Radikala medier i landet räknar Dugin som en av de tio största levande filosofer i världen.  Iransk Stats-TV ger den ryska traditionalisten överdriven berömmelse och betraktar honom som största geni i Ryssland och flera gånger bjuder honom med en fri soffa i bästa sändningstid under februari.
Hur är det möjligt att Sverige och Iran som två granländer till Ryssland, i ena betraktas Alexander Dugin som en visionär med radikala idéer och ibland även som en fascist, medan i andra landet ses han som en filolog, filosof och frälsare? Alexander Dugin har inte officiellt status inom rysk regering; han har heller aldrig haft det. Den militanta traditionalisten är inte heller medlem i Obshestvenja Palata (ryska medborgare rådets kammare) men ändå har nära kontakter inom stats duma och Vladimir Putins innersta cirkelar.
Iran fortfarande uppfattas som ett TV-land där den magiska lådan spelar stor roll i politik och i medborgarnas tankesätt; ultra ortodoxa krafter har, bland annat, monopol över all nyheter, intervjuer och kommentarer. Alexander Dugin visas på den här statliga lådan upprepade gånger och på så sätt tolkas han som Kremls inofficiella talesman.
En ortodox kristen ryss som utropar den evangeliska apokalypsen om imam Mahdis återkomst i iransk TV; strax efter det, för första gången, tio tusen tals shia muslimer samlas ihop i stora torget i Tehran och bönfaller, med utsträckta händer, den försvunne Imam Mahdis återuppdykning efter 1150 år i ockultation. Det är väl den här heliga gestalten Imam Mahdi som Alexander Dugin satsar mest på för att bilda en långsiktig och helig allians med shia-Iran; med Mahdavism ideologi försöker Dugin inbilla iranier att tolfte imamens återuppdykande i närmaste tiden är bästa garant för alliansen. Dess värre Dugins fräckheten att inbilla persiska folket att (i krig mot USA) Ryssland blir en säker garant för Iran är absurt. I Dugins politiska teologi skulle termen ”eschaton” uppfattas som avslutliga och avgörande kampen (Armageddon) mellan två gigantiska krafter- den Atlantiska med USA i spetsen som hamnat på fel sidan av historien och Eurasien med Kremls ledning som står på rätt sidan.
Efter en rad frälsningar och intervjuer i Tehran reser Dugin vidare till staden Qom (Shiitiska Vatikanen) och där träffar han en hög uppsatt Ayatollah – den 91 årige Noori Hamedani- med millioner shia anhängare i Mellan Östern och även i USA och i Europa.

I religiösa staden Qom deltar ryska sociologen i ett seminarium på Islamiska akademin och träffar ännu en betydelseful präst, Ayatollah Mir Bakeri som har alltså yttersta ansvaret för hur all läroböcker i Iran ska anpassas med sharia lagen. Dugin som förmodligen hamnat på rätt plats vid rätt tidpunkt I staden Qom, talar om en gemensam fiende som han själv kallar det ”antikrist”. Gestalten antikrist manifesterar sig, i ryske sociologens metaforiska tolkning, i Amerikas förenta stater.
Trots att Dugin står högt på amerikansk sanktions lista och regelmässigt nekas visum till USA, men eurasiska förespråkare reser fritt utomlands och Irans konsulat i Moskva ställer upp med visumstämpeln i hans pass. Hur extremt konservative Dugin som förspråkar krig och instabilitet, reser fritt i regionen utan även att mottagande länder varnas för det.
Historiskt sätt är iranier duktiga med kollektiva ”oblivion” och förmodligen ville inte minnas att från strategisk synpunkt hur illa Ryssland har behandlat Iran under 200 år. Dessvärre att gestalter som Donald Trump, Ahmadi Nejad och Alexander Dugin dyker upp på politikiska arenan med sina förödande handlingar. De här tre visionäre i själva verket är inte ”odjur” utan de är produkter av ett kritiskt läge i tre utmattade länder; där okunniga politiker själva med sina egna händer skapar såna odjur. Ni minns väl ”Jokern” i filmen Nattens riddare som säger: ”Jag är inte odjur; jag bara är en kritisk situation… vet du varför jag har sådana sår i mitt ansikte? ”
Jag inser att såna melankoliska typer som Alexander Dugin inte är bara en fara för historien utan en fara för kulturen. Desutom hans Euroasiska ”fatalism” får inte glömmas bort i Iran; det får inte göras i Sverige heller. Vi ska också komma ihåg att mellan Putin och Dugin sitter en igelkotte!


Ali Eskandari Joo är författare och kultur analytiker.












هیچ نظری موجود نیست:

ارسال یک نظر